Självklart är inte 16 (i MBTIs fall) något magiskt nummer – detsamma gäller för The big 5 m.fl. Varje system är enbart försök att, så träffsäkert som möjligt, förstå hur folk tänker och agerar genom kategorisering. Genom att se till personers gemensamma nämnare kan man dra slutsatser om hur en genomsnittlig person i en grupp generellt beter sig i förhållande till en genomsnittlig person i en annan.
Är detta verkligen rätt väg att gå, dock? Och hur ska man använda denna data på bästa sätt? Det finns nämligen ett antal problem med personlighetssystem som dessa:
1. Personligheter förändras
Är man verkligen samma person som för 10 år sedan? Föds man in i en personlighetstyp, eller är den resultatet av uppväxten?
2. Predictive VS descriptive
Det kanske bästa sättet att använda personlighetstyper är som ett verktyg för självreflektion. Genom att studera sin typ kan man upptäcka styrkor och svagheter hos sig själv som man inte tänkt på tidigare. Från personlighetstypernas beskrivningar kan man även identifiera potentiella problem, möjligheter och områden med utvecklingspotential, vilka i sin tur kan leda till bättre beslut som är mer i linje med dina värderingar som person.
3. Ingen skillnad på ”styrka” i typerna
Blir du type’ad INTP faller du under samma kategori oavsett om du hade 51% på alla traits eller 100%. En person med 51% på vart och ett av de fyra personlighetsdragen skulle sannolikt ha mer gemensamt med en annan typ än med de mer extrema varianterna av sin egen.